Jag inser nu att jag alltid har varit en knarkare. Jag har alltid sökt efter något. En kick, kärleken, nya upplevelser, nya människor. När jag funnit något som kan ge mig något har jag många gånger brukat det tills det är förbrukat. Jag tenderar att ge allt jag kan i det jag är inne i, och jag brukar göra det ganska bra, om jag får säga det själv. Jag är samtidigt en perfektionist ( fast bara gentemot mig själv, alla andra människor runt omkring mig älskar jag hur mycket de än må fela och göra bort sig, vilket inte är så bra, för jag drar till mig alla möjliga typer och otyper ) och har en vilja stark som stål! Måste jag inse att livet alltid kommer vara ett sökande efter något nytt? Jag antar att vissa saker går ur tiden, medans andra består. Ska bara bli lite bättre på att avgöra vad och vem som får bestå och gå. Jag menar, har jag upptäckt spänningen, glädjen och tillfredställelsen man kan få i Go så vill jag ju hitta fler intressen i samma liga. Det är lite som när jag såg The Wire, efter den serien är (nästan) alla andra serier bara så Blah! Höjer ribban så att säga. Jag är nog rätt kräsen ändå. Eller finsmakare, om jag ska vara positiv! 

Nyinflyttat i Lund, full av energi och kärlek. Och innan jag visste bättre så hade jag massor av människor som jag upplevde ville ha en bit av mig. Och jag gav, till alla. Vissa ville ha mer, men gav inget tillbaka. Andra blev upprörda på olika sätt och vis när jag var som jag var mot andra och inte bara var som jag var bara mot dem. Jag fick höra att "så kan du inte beté dig, du skickar fel signaler till folk". Nu är jag sönder i min syn på livet. Hur ska jag vara mot folk, vilket ansvar har jag som medmänniska i relation till relationen jag är i? Så fort jag ser en människa i nöd vill jag ju hjälpa och ge. Får väl bli lite bättre på att känna hur mycket jag ger och tar i relationer från och med nu.

Efter att min idylliska människo- och världsbild, som jag fått från min underbara barndom, blivit förvriden och förstörd och manipulerad ska jag nu försöka bygga en personlighet som ändå följer samhällets ramar och krav. I denna värld fylld av människor som vet varken vad de vill eller hur de vill ( släng in lite feminism, gröntänk, politik, karriär, familj och vänner och en miljon andra saker som borde vara en del av ens personliga vardagstänk ) är det lätt att man går vilse både en och två gånger. Svårt är det också att hitta förebilder i detta samhället. Speciellt när det finns så många där ute som verkar som om de vet allt men inte har en aning om någonting, utan bara blint följer de det lärt sedan barnaben och lyssnar bara till sånt som bekräftar hens egen världsbild.

Men samtidigt som jag bygger denna människan så har jag en flicka i mitt liv som också har en förstörd och/eller osäker människo-/kärleksbild, dålig kombo vi två alltså haha! Hon är en av mina bästa vänner, och nu ska och vill jag, som tydligen haft sådana problem med att behandla alla olika typer av relationer, lära mig och försöka bygga denna relationen till något större, men utifrån vad? Samhällets eller min egna, gamla syn? Jag försöker mixa in lite av båda så hällsosamt jag kan allteftersom jag snickrar ihop mitt nya "vuxna" jag. Kanske knarkat sönder den relationen också, om jag får tro min mors visdomsord, men vad vet hon? Kanske har jag bara en föreställning och jagar en dröm. Borde tänka igenom den en gång till. Samtidigt så har jag hört att man ibland bara ska tuta och köra och så blir det som det blir. Frågan är ju vad jag vill ha och vad jag vill ge? Respekt och inspiration låter bra. Och massor utav kramar! Men jag tror inte något av det är nyckeln till den (dröm?)relationen jag söker. 

Imorgon blir det jobbsökande och med det nya människor, intriger och relationer i en framtid mig lyckligt ovetandes om i skrivandets stund. Men jag ser ju bra ut iaf. Och kan dansa! (Tack mamma!) Och hyfsat klyftig. Inte nog med det så är jag så lyckligt lottad att jag växte upp i en underbar familj ute på landet i det underbara Sverige, i underbara Norden och underbara Västvärlden under denna underbara tidsepok. Kunde ju lika gärna ha blivit född som en föräldrarlös, liten fattig Haitisk pojke. Eller varför inte bortgift, trogen min Koran till någon tjockgubbe i Pakistan? Nejdå, jag är så lyckligt lottat jag. Så det ska nog gå så bra så :) Så vad kommer härnäst? Man kan ju inte bara jobba och plugga och ha relationer till folk. Kanske spexa vore lite kul? 

The Wire är definitivt den bästa showen jag någonsin sett (dock inte sett Six Feet Under än som jag har hört ska ska vara något extra ordinärt). Den är den mest realistiska och välskrivna showen jag sett. Det tar ett par avsnitt att komma in i den eftersom man släpps rätt ner i vardagen hos invånarna i Baltimore, USA. Men när man väl kommer in i The Wire så är det som att läsa en bok. Storyn fokuserar mest på polisen, knarklangarna och politikerna, dock innehåller den så mycket mer. Storyn och alla karaktärerna och allt annat är sammanvävt så vackert. Det känns lite overkligt men från och med nu spelar Sopranos, Dexter, Breaking Bad, Walking Dead, Boardwalk Empire, Game of Thrones, alla serier som jag älskar, i en helt ny liga. Det känns som att The Wire ligger före sin tid.

Hela serien, alla säsonger igenom är så intelligenta men ändå så lätta och naturliga och lätta att hänga med i. Och som imdb-användaren jaoneal uttryckte det: 

"What makes this show substantially better than any other realistic and compelling crime or police drama is the fact it is... searching. It doesn't just delve into the individual psychologies motivating these people (ala the Sopranos) or the complex interactions amongst the members of a community (ala Deadwood) it asks "what the hell can be done for all of these people" and points out the problems with any and all of the answers."

Vad är detta för känsla? Vad gör jag? Vad är jag? Vem är jag? Vad ska jag göra? Vad ska jag bli? Ingeting. Jag har någon typ av kris i livet. Och jag vill inte skriva blogg egentligen. Borde plugga nu. Men jag är för hungrig för att kunna plugga ordentligt. Så jag borde laga mat. Men det är så stökigt och skitigt i köket. Så jag borde diska och städa. Men det är ju inte jag som skitat ner, och jag pallar inte städa upp efter andra igen. Så jag tvingar mig själv att skriva lite här. Det kanske hjälper mig att komma någonstans om jag skriver ner mina tankar, vilket precis va det jag tänkte skulle vara meningen med den här gagnlösa bloggen. 

Vilken tur att man har sådana bra kompisar i alla fall. Jag önskar jag kunde vara mer inspirerande för deras skull. Och för min egen såklart. Det finns en sak i livet som jag vet att jag älskar att göra, och det är att spela Go. Det vore jäkligt kul att åka till Korea på en go-resa någon gång i livet. Svårt att hitta information om sådana resor, men här är i alla fall en sida. Och här hittade jag en massa till.

Tack och hej.

Bara för att bevisa att Jens har fel så skriver jag detta inlägget =) Det är väl en bra anledning? Eller är det en kass anledning? Oavsett vilket så fick den mig att göra skiten. Tyvärr funkar den inte lika bra för Jens när jag förutspådde t.ex att han skulle spela World of Warcraft i några år framöver. Hur skulle jag ha gjort annorlund Jens?

Annars är jag hemma i Kalmar. Hjälpt mor och far lite med höstrensningen. Och jäklar vad mycket grejer som finns här som jag ska ta med mig till den nya lägenheten! Hundarna är glada som vanligt. Fast de två "valparna" är bara jobbigt. Idioter är vad dem är. De lyckades få tag på frigolit som de av någon jäkla anledning började stoppa i sig. Bara de två yngre hundarna, inte de äldre. Farligt som fan att stoppa i sig frigolit, men det tänker ju inte dem på. Idioter!

På vägen hem till Kalmar köpte jag en tidning där det var en artikel om hur djur tänker och känner. Intressant! Tydligen så har det kommit ett stort antal studier de senaste åren som pekar på att djuren har mer avancerade mentala förmågor än vad forskarna först trott. De flesta av dessa studier handlar såklart om hundar och katter, men också om grisar, hästar, fåglar osv. Många av dessa djuren tänker inte bara på käk och sex som många tror, utan de kan tydligen sympatisera med andra djur och sätta sig in i deras situation till en viss grad. T.ex så gjorde de ett test med två flockar höns. Den ena flocken fick matskålar i två olika färger, röd och blå. Den blå skålen innehöll kass mat och den röda skålen innehöll bra mat. Så den flocken av höns som åt ur dessa skålar lärde sig att man ska käka ur den röda skålen. När den andra flocken höns sedan släpps in tillsammans med den första flocken så äter den andra flocken ur de blåa skålarna. Det häftiga är att den första flocken försöker varna de nya hönsen och visa vilka skålar som man ska äta ur egentligen.

Då var det dags att börja röra sig mot Lund igen. Pusshej!

Soded blev den första som läste (?) och kommenterade min blogg. Hans kommentar gjorde mig glad och peppad att skriva inlägg nummer två. Dock så har jag redan skrivit mitt andra inlägg. Började skriva på den i måndags. Större delen av inlägget består av en recension av filmen Kick-Ass. Blir aldrig nöjd med den tyvärr, den är för lång och jobbig känns det som. Men frukta ej, en vacker dag ska jag släppa min första "riktiga" recension!

Idag har jag tjänat 300 kr. Eva och Peter är och festar på Öland i skrivandets stund och jag har varit och lämnat dem där och ska hämta dem i natt. Fattig som jag är kanske följande handling verkar dumdristig, men jag slösade 60 spänn av de 300 på en flaska noisettesås och en låda glass. En härlig seger att äntligen få köpa min favoritglass-sås. En dubbelseger att det var halva priset också! Det var länge sedan jag unnade mig något gott. Vilken härlig känsla man kan få av en sån småsak som glass och sås. Helt klart värt de pengarna jag slösade där.

Både igår och idag har jag suttit här framför datorn och slöat hela dagen och kvällen. Varken igår eller idag var det meningen att jag skulle sitta här och slöa, inte på kvällen iaf. Nils och jag skulle träffas och hänga lite, tyvärr så är det inte så lätt alltid när kvinnorna kommer med i bilden. Fast jag förstår honom, jag saknar ju dig min älskling nu när du inte är här med mig! 
Tack vare timmarna framför datorn har jag nu upptäckt ett fenomen Lucid Dreaming, eller att Klardrömma som det heter på svenska. Jag satt och surfade lite på flashback och gick in på den delen av forumet där man diskuterar psykologi, eftersom jag känner ett växande intresse från det ämnet. Här hittade jag en tråd om killar och tjejer som berättade att de i sina drömmar kunde fastställa att de faktiskt drömde, och när de väl kunde fastställa det kunde de också ta kontroll över drömmen och hitta på de mest fantastiska och sjukaste av saker. De som upplevt det här säger att det är en av de häftigaste känslor de fått uppleva och att de skulle betala mängder för att få uppleva det igen. De skrev också att detta går att träna upp, lära sig att ta kontroll och styra i sin dröm vad som ska hända och vad man ska göra. Detta ska jag lära mig, det verkar skithäftigt. Flera gånger om dagen ska jag göra så kallade "reality checks". Detta för att komma in i en rutin där jag konstant kollar om jag drömmer eller om jag är vaken. Om jag får in den här rutinen så börjar jag göra rutinen i drömmarna också, och då kan man tydligen helt plötsligt inse att man drömmer och på så vis ta kontroll över drömmen. 

Drömmer jag nu? Nejdå, inte den här gången heller. Jag har gjort reality checks hela dagen nu! Bra jobbat Jocke, detta ska vi lyckas med. Ett bra sätt att bli bättre på klardrömning är att skriva ner det man minns av sin dröm så fort man vaknat. Så från och med nu ska jag börja logga mitt drömmande här hade jag tänkt. 

Lycka till till Soded med ditt bloggande! Hoppas mitt bloggande kan inspirera dig lite granna. Det skulle vara kick ass =)

Mitt Första blogginlägg någonsin försvann för att jag inte sparade texten. Jävla skit. Mitt Första någonsin i denna stilen försvann. Eftersom jag aldrig skrivit dagbok eller blogg eller något sånt förut suger det extra hårt. Hade skrivit länge och väl -.- Ska man byta bloggsida kanske? Eller var det bara min fuckade routers fel? Ger det ett försök till...

Om man ska försöka sammanfatta Mitt Första inlägg så blir väl helt fel och helt annorlunda. Istället för att bli besviken för att jag inte nåt sånär kan återskapa Mitt Första inlägg så ser jag det som en positiv sak. Jag är kreativ. 

Idag har jag äntligen börjat lite med att lära mig php, det är bra. Mindre bra är väl att jag för första gången på ett år har börjat lira igen. Börja var väl att ta i. Jag trodde däremot att jag inte skulle uppskatta det så mycket som jag gjorde. Har däremot kommit ifrån det där suget som säger att jag bara ska fortsätta och fortsätta. Så i guess no harm done. =) Eller så är det så att HoN helt enkelt inte är lika roligt som Dota xD

Hälsade på Johan igår och idag. Han bor i liten jävla håla alltså. Inte värt de 2600 han payar. Ska man köpa ett flak öl av hans dryga roomie? Yes indeed är nog svaret på den. Det är ju ändå tysk öl.

I morgon kommer älskling. Vi ska mysa tillsammans någonstans på en åker om det inte regnar förstås. Det ska bli nice =) Älskar min älskling, fast att vi har tjabbat så mycket den senaste tiden. Vi löser detta nämligen. Jag ska berätta mer om hur jag känner och fråga innan jag tolkar och dömmer och hon ska försöka att inte ha en så negativ framtoning =)

Uttrycket att göra en björntjänst kommer från poeten La Fontaines babel om en björn som ska ta bort en fluga från en mans panna. Björnen tar en sten och kastar den mot flugan och krossar således mannens huvud på köpet. Klyftigt kan man tycka. Björnen sätter ändå standards för vad en björntjänst är. Värre tjänster hör man inte om så ofta. 

Måste upp kl 5 i morgon och slita på Ica ända fram till 10. Knappt värt det. Hela kvällen är förstörd för att man måste upp så tidigt, och så får man inte jobba längre än till tio. Får försöka avsluta chattande med en gammal en =)

pusshej